Det klapprar och knäpper I mörkret

I stentrappan ekar nålar där de faller

Blå lyser fönstret, så det vagt lättar skuggan

Runt stegen de 68 upp mot vinden

Vad än skall han finna där?

Dörren väntar än på att bli väckt

Närvaron kan speglas i väggarnas tystnad

Då handens lagts på vredet, då slår klockan still

I det vaga skenet från fördragna fönster skymtas

Flygeln grå som tiden

Långa fingrar vidrör den dammiga ytan, 

Där avtäcks dess blanka lack

I vagt skimmer från dragna gardiner,

piano grått som tiden urskiljes

Långa fingrar rör av dammiga yta,

Där den blänkande lack är sedd

Långa fingrar berört av dammiga yta,

Om han avslöjar sin blänkande lack

RATE THIS CHAPTER!